Som rubriken säger så går jag in i vecka 11 imorgon =) Det går framåt detta !! Bara 2 veckor kvar sen har vi kommit över den mest kritiska perioden i graviditeten! Känns som det är nära nu, snart kan man slappna av lite och berätta för alla som vill höra att man är GRAVID =D

 

Längtar lite efter att kunna lägga ner denna bloggen och skriva fullt ut på min vanliga blogg igen som just nu är dötråkig då jag skriver mer här eftersom det är graviditeten som är i fokus i livet just nu .. Har grejat lite med en ny design till min blogg med som kommer lyfta den ännu mer tror jag =)

 

Åh kände nu hur trött jag är på denna bloggen, den är så grymt ful xD Men ingen idé och lägga tid på en blogg som man bara kommer ha i 2 veckor till .. Åh kan inte tiden gå jättesnabbt nu !

Humöret har gått upp lite sen förra gången jag skrev (tur det) och är nu på bim-3. Väntan på bim är plågsam på många sätt, tiden går så fruktansvärt långsamt !

Det är sjukt vad mkt man hinner tänka och fundera under dessa dagar, humöret och känslorna är verkligen i obalans.. Jag är förskollärare och på jobbet har några barn fått för sig att kalla mig för "Mamma" istället för mitt namn eller fröken. Vilket bara är en fix idé dom kommit på och tycker är jätteroligt men grejen är den att varje gång jag hör det blir jag jätteledsen varje gång! En vill ju så gärna bli kallas mamma på riktigt av sitt egna barn inte andras liksom.. Jaja sjukt att man kan va så känslig xD

 

Förhoppningarna denna månaden är inte jättehöga i övrigt, fortfarande inga symptom :/

Måste bara säga att det verkligen är jättekul att det är några här inne och läser, och till o med kommenterar!! Hoppas ni kommer tillbaka =)

Inne på BIM-5 idag och känner mig sjukt nere! Dels för att jag inte har några symptom, känns som det inte blir någon bebis denna månaden och dels för att jag och sambon har haft ett massivt bråk och är jättesura på varandra.. Känns rent ut sagt SKIT..!!

Åhh vill inte ha det såhär alls..

 

Nån som har ett uppiggande eller lugnande ord? Nån som är/har varit gravid som läser detta? När märkte ni första symptomet? och vad va det isåf?

 

Kram på er och ta hand om varandra!

Äl är nu passerat med nästan en vecka och har ungefär en vecka kvar till BIM.. Varför ska det vara så jobbigt att vänta...

 

Det är nog bara dom som vart i denna situation som vet hur tankarna snurrar och stressen ökar under dessa dagar (eller är jag ensam om det?)

Jag har ett sånt sjukt kontrollbehov och får verkligen panik när det börjar närma sig bim, " det är la bara att vänta och se" kommer titt som tätt från sambon, lätt för han att säga !!! Ahh blir nästa arg ibland, vadå "bara"?

Men men egentligen har han ju rätt, nästa för rätt.. Det är ju det bästa och det jag försöker göra varje månad men ÄNDÅ står man där med teststickan i hand några dagar innan BIM och blir fullkomligt förstörd när det där jävla testet bara visar ett streck!!

 

Denna månaden ska jag fan inte testa innan bim +2 !!! (dock har jag sagt det varje månad) Men denna gången ska jag vänta! Får be sambon gömma testen eller nåt för nu ska jag inte stå där !!!

 

Nån som känner igen sig i mig får gärna komma med några uppiggande, igenkännande ord!