Humöret har gått upp lite sen förra gången jag skrev (tur det) och är nu på bim-3. Väntan på bim är plågsam på många sätt, tiden går så fruktansvärt långsamt !

Det är sjukt vad mkt man hinner tänka och fundera under dessa dagar, humöret och känslorna är verkligen i obalans.. Jag är förskollärare och på jobbet har några barn fått för sig att kalla mig för "Mamma" istället för mitt namn eller fröken. Vilket bara är en fix idé dom kommit på och tycker är jätteroligt men grejen är den att varje gång jag hör det blir jag jätteledsen varje gång! En vill ju så gärna bli kallas mamma på riktigt av sitt egna barn inte andras liksom.. Jaja sjukt att man kan va så känslig xD

 

Förhoppningarna denna månaden är inte jättehöga i övrigt, fortfarande inga symptom :/